lonta

Helt ärligt vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, eller rättare sagt vart jag ska börja, jag känner mig helt upprymt på någe vis. Jag bävar för saker så otroligt länge, drar mig för att göra saker för att jag vet att det är svårt, och det är svårt att ta utmaningar. Men idag var det ju en, en stor en! Imorse när man vaknade var det suck och stön, är det redan torsdag. Åkte till jobbet, sysselsatte mig så bra jag kunde med att ta samtal, merserva, stressa på av tusan för att ha annat att tänka på. När man väl slutade var det stress. Fick skjuts av Jenny, hon skulle hem och hämta ombyte, sen drog vi vidare. Kom fram i tid, woho! Gick ner och bytte om. Sedan var det dags att samlas.

Boda Borg, kick off med gruppen.

Vi samlades i ett fikarum allihopa, väntade in alla som hade fått sluta i lagom tid. Fick  hämta ut en välkomstdricka, cola såklart! (för min del). Satt och pratade lite. Sedan delade Linda upp oss i lag, hjärtat i halsgropen för vad som komma skulle, var osäker på om det var ihågkommet det som var överenskommet sedan innan, men det var ej glömt! Glad blev jag då. Hamnade i en helt underbar grupp. Det var Linda, Maria, Anders och jag. Hurtig grupp minsann! Ingen bra utsikt där tror jag vi alla kände, förutom Linda som var på hugget för oss alla andra tror jag bestämt :P Aja. Sen fick vi iaf gå vidare till ett informationsrum, det var som en aula som när man var i skolan typ, massa uppradade stolar och en "guide" som förklarade reglerna och hur allt gick till. Det var ju snällt med en liten spurtinfo när man aldrig varit där.

Sen var det bara att sätta igång. Och jag ska bara säga er det. Jag har ont. Ont som in i bomben. Jag har, vilket inte är konstigt, mest ont i huvudet. Men jag är som jag är, och jag får strongt skylla mig själv. Vi var inne i något rum, tror det hette Labyrinten och det var trångt och dant och självklart, smart som man är, så kröp ju jag med huvudet först och helt plötsligt var det bara ett hål neråt och man skulle då ta sig NER! Då ska man ju som en normal person krångla sig ner med fötterna först, men jag min tok jag tok tag med händerna och hängde mig överkanten och sköt ifrån. Jag voltade, slog runt och landade med huvudet först, sen ryggen! AJ SATANS SKIT! Det gjorde ont, det blev svart för en sekund, men vad göra? Det är bara fortsätta, man får ju som sagt skylla sig själv :P hihi, ner kom jag iaf och fort gick det! Maria såg allting och jag tror hon blev lite chockad minsann!

Vi gav iaf upp det rummet till slut, för det gick fan inte o klara, kom inte på hur man skulle göra.

Sen då till nästa onda punkt. Vi var i ett rum som hette vinter. I första rummet skulle man springa upp för en brant jävla "ramp" av något slag, vänta där uppe och trycka på en knapp samtidigt som en annan tryckte på något annat. Jag sprang upp, tryckte på knappen. Sen är det ju såhär att man ska ner också, vilket är en bra idé. Jag tänkte faktiskt att jag skulle ta det lugnt ner, men det går inte alltid som man tänkt sig! Jag gled, som en ruschbana med såpa på kändes det som. Jag flög fram med armar och ben åt alla håll och kanter och skorna flög och när jag kom ner landade jag snett på foten. I adrenalinets härlighet så var inget jag tänkte på. Tog mina skor och sprang till nästa rum. Nu väl hemma, kånkandes upp för trappen gjorde det satans ont, halta javisst! Men där med, skyll dig själv!

Sen har jag skrapsår på knäna och allmänt ont överallt. Men man känner att man lever. Och jag skulle göra om det igen. Jag är så jävla stolt över mig själv och så glad över att ni underbara människor tvingade med mig! För det här var kul. Riktigt kul! Och jag har faktiskt inte ens haft jobbigt så sett på hela kvällen. Visst jag drar mig undan när vi är flera stycken, jag säger inte mycket, men oftast brukar jag då sitta och dra mig undan och må jävligt dåligt, men jag kände inte så ikväll. Och det är jävligt skönt faktiskt. Skönt att veta att ibland går det. Sen vet jag att ibland kommer det inte gå, men bara vetskapen om att det går ibland, gör allt så mycket lättare!

Så ja, jag har haft grymt kul idag. Jag kommer säkerligen ha jävla problem att ta mig upp ur sängen imorgon, sen på det ska jag även knata runt på stan i typ 3 timmar, jo tjena! Men så är det. Och så kommer det bli. :)

Så tack alla för en helt underbar kväll. Det var så värt det. Och vill ni veta det bästa av det bästa?!?!
MIN GRUPP VANN! FÖR VI ÄR SÅ BÄST! SÅDESÅ! HIHI!

Så nu har man en t-shirt där det står "Snabb, smart & Smidig", vilket man inte alls känner sig när man voltar runt och landar på huvudet och glider och vrickar foten etcetc, men kul ändå.

Nu ska jag spendera resterande tid av den här kvällen med att inte göra ett skit, ska inte röra en fena bara se på mina serier, dricka cola och äta massa onyttigt skit. Ska bli så härligt och välförtjänt!