<3

 
 
Mina ögon kan tindra
mina läppar kan le
men sorgen i mitt hjärta
kan ingen se.
 
En månad.. En hel månad. Det känns fortfarande som igår. Jag känner fortfarande smärtan. Den sliter i mig varje dag. Sorgen är så stor att jag inte vet var jag ska göra av den. Vissa dagar lyckas jag dölja den för andra, mest hela tiden. Jag kämpar varjr dag, men idag var jag tvungen att ge efter. Den rann över. 
 
Jag har fått så mycket stöd, från alla håll, även från oväntat håll. Det värmer i hjärtat och utan det hade jag nog gått under. Jag är evigt tacksam för att ni finns och accepterar min sorg, det gör min sorg lättare att bära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0